Untitled

Böleknabbens kennel startades av mina föräldrar Inger Berglundh och Kjell Öhlund.
Lova var deras första hund och startade intresset för den svenska lapphunden.

Enligt mamma var Lova söt som socker och envis som synden!
Under åren 1979-1991 har det sammanlagt föds 78 valpar med prefixet Böleknabbens.
Här nedan ses en kort presentation av våra hundar som funnits på kenneln.

Lova (S41298/77)
F: 770421
Avkommor: 31 valpar, 6 kullar

Som valp var Lova ett yrväder som verkligen testade mammas tålamod. Hon hade en förkärlek att tugga sönder mammas saker ex skinnjackan, skor, tändare mm. Min morbror använde Lova i älgjakten där hon var mycket duktig. Hon var så duktig på att jaga älg att en same lånade henne att jaga älg uppe på fjället. Hon åkte helikopter till jaktmarken utan att vara rädd, hon hade en härlig mentalitet Lova! Hon var en bra avelstik med lätta parningar och förlossningar och är mamma till flera utställningschampions. Lova blev 12,5 år.

FINUCH SUCH Böleknabbens Tanja "Dippan" (S20283/79)
F: 790222
Avkommor: 15 valpar, 3 kullar

Mamma och Dippan tävlade i lydnadsklass 1 med mycket bra resultat. Dippan älskade att jobba och var mycket lättlärd. Hon var en riktig enmanshund och mamma var hennes allt. Hennes liv fick ett abrupt och fruktansvärt slut då hon brann inne i vårt hus 1983 efter att ha väckt min pappa som sedan kunde rädda alla andra utom henne.

FINUCH SUCH Skaite´s Slappo (S16117/80)
F: 800208
Avkommor: 24 valpar, 5 kullar

Min farfar använde honom i älgjakten där han fungerade utmärkt. Namnet Slappo passade honom perfekt- han sov sig genom det mesta! Slappo flyttade till min faster och blev hennes ögonsten. Än idag säger min faster att det inte finns någon hund som hennes Slappo.

INTUCH NORDUCH Böleknabbens Amora "Tjorven" (S66339/80)
F: 801211
Avkommor: 7 valpar, 2 kullar

Tjorven var min första hund. Hon var världens bästa kompis och lärde mig mycket om hundar. Tjorven såldes som valp men hennes ägare kunde inte hantera henne. Hon hade helt tagit över hemma och vid 3 månaders ålder kom hon tillbaka till oss. Tjorven var en kraftig tik med tjock päls som vissa perioder var helt björnbrun. Den björnbruna färgen återkommer hon några av hennes valpar. Tjorven blev 13 år gammal.

Dipsy var en mjuk och behaglig tik som alltid ville ha uppmärksamhet och bli kliad. Hon har vält många kaffekoppar då hon uppfordrande krafsat på armen för att bli uppmärksammad. Dipsy var välbyggd och höll sig mycket fräsch livet ut. Hon hade lite grått i byxorna som begränsade hennes utställningsmeriter. Dipsy blev 12 år.

Böleknabbens Flickan (S50994/84) Fodertik
F: 840824
Avkommor: 4 valpar, 1 kull

SUCH NUCH Kristallens Deisi (S30595/88)
F: 880410
Avkommor: 6 valpar, 1 kull

Deisi, även kallad "Stockholmskan", var en mycket vacker och snäll hund. Hon var en riktig showhund som älskade att visa upp sig på utställningar. Deisi var min lillasysters älsklingshund. Hon älskade alla människor men fungerade inte bra i flocken då hon redan som ung försökte ta över och bestämma. Tills sist blev det inte hållbart och för Deisis och allas bästa flyttade hon sedan och fick leva sina sista år som ensamhund på en gård.

SUCH NUCH Böleknabbens Igor (S54655/89)
F: 890717
Avkommor: 26 valpar, 5 kullar

Igor var den första hunden som jag gick hundkurs med. Efter några lydnadskurser prövade vi på agility och efter det var vi fast! Igor var så duktig! Han gick lika bra att styra från båda sidor, kunde alla hinder, höger och vänster. Vi var med i en grupp som åkte runt och hade Agilityuppvisningar. Vi hann tävla en gång, det var på UDM och vi blev distriktsmästare! Tyvärr fick Igor sitt första Epilepsianfall kvällen innan vi skulle åka ner på USM och tävla så jag vågade inte åka. Igor fick diagnosen Epilepsi, kastrerades och sattes på behandling. Tyvärr fick han några år senare Status Epilepticus, dvs anfall som inte går att bryta utan att hunden sövas ner så han fick somna in endast 8 år gammal.

SUCH Böleknabbens Lill-Enda "Enda" (S14289/92)

F: 911216
Avkommor: inga, 1:or på höfterna

Enda var min första egna hund som jag fått ta hand om redan från valp. Hon var en mycket vacker tik med utmärkta rörelser och parallellt bakställ. Hon blev snabbt SUCH men pga höftledsfelet fick hon aldrig några valpar. Enda har följt mig genom livet. Hon flyttade med mig till min första lägenhet då jag var 18 och har helt enkelt alltid varit vid min sida. Hon var min bästa vän och jag saknar henne fortfarande. Enda fick leverproblem och blev endast 10 år.

Böleknabbens kennel 1977-1991